...
...Det går inge bra för mig nu... 
Det var hårt tempo i montèloppet - första 500m på 13,5 och varvet på 14,5. Impen låg en bit efter hela tiden på andra spår. Sen in på andra varvet började han kännas pigg, så ville inte sitta kvar invändigt längre då hästen framför såg seg ut. Plus att jag inte ville hamna så långt bak som det blev senast, särskilt inte när alla bra hästar låg framför honom. Men det gick så himla fort hela tiden så han kunde inte ta så mycket. Kunde sedan aldrig gå ner på innern igen heller, för då var samma häst innanför, och för att jag skulle kunna komma ned invändigt skulle jag vara tvungen att ta upp lite. Och ville inte förlora "mark". Han blev trött sista biten. Inte så mycket att säga om mer, det gick helt enkelt för fort. Men jag tyckte ändå om att tävla med honom, han är en sån underbar häst. Skulle vilja testa honom i volt för att se hur det blir, brukar inte bli samma tok-ridning då. Visst är jag lite besviken på resultatet, men inte på Impen:)
Det går som sagt inte så bra för mig... Men jag ger inte upp! Får jag någon häst att rida så kommer jag inte tacka nej, jag rider allt;)
En facebook-vän skrev dessa kloka ord som jag fick tillåtelse att lägga upp i min blogg: "När det går åt skogen är det som att sätta in lite glädjepoäng i känslobanken. Dagen då framgångarna kommer gör man ett uttag. Ju mer förlustpoäng man har sparat, desto större glädjeuttag gör man när det går bra."
Något jag ville ha nedskrivet, som man kan läsa när det känns tungt, oavsett vad det handlar om i livet.
